Jag är en väldigt positiv och sprudlande glad ”tjej”, som är född -69!

Mina två barn är Madeleine som är född -91 och Marcus som är född -93.

Jag har sedan den 24 januari 2000 tillbaka en whiplashskada vilken jag fick när jag var med i en bilolycka (se bilder på bilen här), som jag själv inte var orsaken till. Eftersom jag alltid varit en mycket aktiv person så hade jag till en början väldigt svårt att acceptera min situation som skadad. Jag gjorde allt för att omgivningen inte skulle märka att jag egentligen inte orkade och det löste jag på så sätt att jag var sprudlande glad utanför husets väggar men när jag kom hem så föll jag ihop som ett korthus. Min säng var min räddning! Tyvärr, så var jag inte speciellt trevlig mot min familj utan jag var otroligt grinig och lättretlig vilket resulterade i att familjen fick utstå mycket under den här perioden eftersom jag inte behövde ”spela” inför dem. Den här bubblan sprack givetvis till slut men det tog 1 ½ år innan jag sjukskrev mig på inrådan av min läkare och min handledare på försäkringskassan.

Det var även på inrådan av min läkare som jag sökte rehabilitering på Alfta Rehab Center och jag åkte dit den 6 augusti – 3 september, 2002. Det var fyra helt underbara veckor men samtidigt väldigt plågsamma. Det var där jag fick vetskap om vad en whiplashskada är för något och vad för sorts whiplashskada jag har. Men det var också där som jag träffade min Rickard, som då bodde i Malmberget. Det blev ett så kallat "distansförhållande" och i  lite drygt 1 ½ år bodde vi 130 mil från varandra. Som ni förstår så blev det mycket pratande i telefon under den här tiden, och alla kommunikationsmedel användes så att vi skulle kunna träffas (det var Rickard som fick ”fara” ner till mig flest gånger). 

Under den här tiden på Alfta så började jag mitt letande efter en Cairnterrier. Jag har ända sedan jag var 12 år velat ha en hund men det har inte funnits någon tid för en hund i familjen. Från det att jag var ca 10 år till det att jag var 18 år så har jag spelat basket i SBBK och det var elitsatsning från början till slut. Sedan gick åren på med barn, hus, studier och arbete. Under en tid när jag var ensamstående och barnen var små, så hade jag även två stycken hästar. Det var en tuff period med småbarn och heltidsarbete. När jag sedan var med om trafikolyckan så blev jag mer eller mindre tvungen att sälja den häst som jag hade kvar. Skadan hade också någonting positivt med sig och det var att jag nu kunde köpa min efterlängtade hund.

Rythmic´s Flash Back, Boss, som ni kan läsa mer om här, hämtade vi den 8 mars 2003 i Ärla hos Lena von Brüggen som äger Kennel Rythmic´s. Han var så otroligt söt och charmig som bara en valp kan vara! 

Med Boss så växte mitt intresse för utställningar och vi gjorde några tappra försök, men det ville sig inte riktigt för han gick passgång, galopperade och "sköt rygg" i ringen. Hur mycket vi än tränade ringträning så blev resultatet detsamma. Vi fick vi en väldigt bra förklaring på allt när vi senare röntgade honom på Strömsholm och fick veta att han hade lokal spondylos.  

Både jag och Rickard var väldigt intresserade av att få börja jobba med hund samtidigt som vi även ville ställa ut. Det var här som letandet efter en brukshund började. Första och enda raserna som dök upp var, boxer och dobermann. Vi började åka runt och titta på utställningar och lydnadstävlingar. Efter mycket prat så kom vi fram till att vi ville börja med en ras som var helt ny för oss båda, så då föll valet på dobermann. Vi tog då kontakt med Anette, som har Kennel Sutherland´s. Vi hade i ett tidigt stadium av vårt letande hittat henne på nätet och fastnade för hennes kennel som står för engagemang och förtroende. Det var hennes Sutherland´s Ambra, som skulle paras. Ambra blev parad, men tyvärr så gick det inte så bra. Sedan parades hennes tik, Ken´tis Betina (Tina) och vår tik föddes, men tyvärr så vid 2 veckors ålder dog hon.

Vi känner inte för att ta en dobermann från någon annan kennel, så istället tänkte vi om, och började leta efter en bra boxerkennel istället.

Kennel Brukstorpets hittade vi på Boxerklubbens hemsida. Deras tik, Korad SUCH Teamwork Occra hade blivit parad med Korad IPOI LPII TJH (väktare) Vivassens Faiton och det hade resulterat i sju (åtta) valpar, och eventuellt en tik fanns kvar. Peter och Johanna sätter stor vikt vid att det ska kännas bra med dem som köper valp av dem, så ett möte bokades in för en träff. Det här är någonting som vi också tycker är väldigt viktigt, så redan från start kändes allt väldigt bra. Det visade sig att Peter och Johanna är helt underbara människor med stort engagemang, kanonbra inställning och en stor vilja att lära ut sina kunskaper. Som tur var för oss, så ville dem ha oss som valpköpare hos dem!

Vi hämtade hem vårt lilla "monster", Brukstorpets Cindra den 17 juli. Vi har själva fått välja namnet Cindra, och det är extra kul att ha fått göra det!

Den 13 mars, 2006, lät vi Cindra somna in. Hon hade då fått diagnosen idiopatisk epilepsi. Mer om Cindra finns att läsa under Cindras sida.

Den 8 april 2006 föddes vår border collie, Gwen på Kennel Emenem.

Den 22 oktober 2007 föddes vår schäfer, Diva på Kennel Brukstorpets.

Jag vill ge en stor eloge till min helt enastående sjukgymnast, Nina, som har lärt mig och håller på att lära mig att leva med min skada. Att leva inom gränserna, att se möjligheterna istället för hindren, att våga säga nej och att se mig som den jag är samt tro på mig själv. Det är sedan upp till alla andra att acceptera mig för den jag är!